Sidan under uppbyggnad.

En lovsång till tiden

 

Tiden du klockan ett kom till mig en dag och sa, var är du idag? Jag svarade då: här är jag, vad ska vi hitta på. Du och jag, vi tillsammans här och nu. Just nu finns bara du, för mig som vill vara här och nu. Jag tänker en stund, sedan glider du bort. Var tog du vägen? Du försvann så långt bort.

Tiden klockan sju du kom till mig och sa: Lägg ditt huvud mot min axel så är det bara du och jag. Vila du lilla så trött vid min barm, allt du gjorde idag är i glömskans vrå. Nu är nu, vad fanns igår? Det spelar inte längre någon roll. Snart glider även du bort och själv står jag kvar. Tomheten runt mig, vem finns då kvar?

Klockan slog tolv och du kom genom min dörr. Ett sömnens piller du mig ger, jag flyter in i dig och du mig ser. Nu är du och jag som ett. Tack och godnatt för allt det du mig gett. 

 

Pseudonym

Ellen Holm

 

 

Min plats på jorden                                                                                       (till den som jag är en del av)

Andas på min gård, andas lilla vän, här på min vakra gård. Andas långsamt, slut dina ögon, jag ska leda in dig i min nya värld. Håll min hand och vi ska gå rakt in i hjärtat av livet självt.      

Här har jag planterat kraft, jag har grävt ner mod, jag har lämnat ett frö som ska gro. Det du snart kommer att se, kan du skörda här straxt bredvid. Fröet var till dig, ett till din vän, ett annat till din mor, kanske även till din far. Det jag igentligen behöver säga, drick lite vatten därtill, ge resten till det lilla som snart kommer att gro.

Det du nu ska få se, är en avbild av dig själv. Vårda det väl. Stormar kan komma, kyla drar in. Kupa din hand och värm det så väl.

Nu börjar det spira en blomma kom fram. Bladen vecklar ut sig så vackert.

Möt dig själv i solnedgång, sitt bredvid ditt växande träd. Drick ditt morgonkaffe under eken. Luta dig mot din egen stam, det här är släktens träd.

Du har historien precis bakom dig. Du och det är ett. Krama dig själv, krama ditt träd, våga se ditt eget spegelträd.

Den har armar precis som du. Den liknar dig helt och hållet. Nu tar jag din hand, res dig upp varsamt. Vi går härifrån. Vi vinkar hej då. Jag sitter kvar här och tänker. Jag vill dig så väl.

Ellen Holm